Stockholm

MORS!

I förr går var jag i Stockholm. Oh så trevligt! Jag träffade kära Jennifer och shoppade med min fina mor, lunchade med henne och hennes väninna (väninna är väl ett riktigt flashigt ord?) och sen störde jag och mamma ett äldre par på vägen hem. Usch! Det var kul.

Och min pojkvän är en gris och nån gång ska spelar in när han säger "Varför det?" för att han låter som en efterbliven bebis. På något sätt är det lite gulligt. Eller...?

What ever, här är en bild på mig. Shit va KEWL!!!!



tja.

Två dagar kvar.

MORS!

Om två dagar åker jag till Malmö. Jag höll på att skriva Stockholm. Då hade jag ljugit! Vilken tur att jag inte gjorde det.

Härom dagen var jag på dåligt humör. Då såg jag ut såhär:



Ja hej på dej också. Var glad att du inte träffade mig då. Häxa är vackert uttryckt.

Efter helg, tillbaka till verkligenheten.

MORS!

Jag är helt slut. Psykiskt utmattad. För mycket Sex and the City skulle jag tro. Jag har egetligen saker jag ska göra. Verkligen, jag har det. Men det bara tar emot. Det tar emot JÄTTEMYCKET. Var är motivationen att bara göra något när man behöver den? Jag vet, jag vet. Man måste göra ändå. Men jag förmår mig inte att göra. Jag förstår inte. Och jag hatar det.



Men jag gjorde saker lördags kväll! Inte illa!



Michaela och Janica är snygga en lördagkväll!



Glada tjejer dansar på dansgolv. Smokin'!


Lördag var alltså en redigt bra kväll. Fint som fan.

Fika, en ponny och fina hus.

MORS!

Jag är hlad för jag har hittat min ponny. Eller det som förut var min ponny men som nu är någon annans ponny. I vilket fall är ponnyn en fin ponny och jag blev väldigt glad av att se min ponny som såg väldigt glad ut han också. Summa: alla glada.

Innan dess har jag varit viktig och plockat svamp. För det är sjukt viktigt. Eller?



Jag och fin ponny och pappas ben. Man ser det där på kanten om man tittar noga.



GOTT!



Så mycket lycka som får plats i ett leende. Oj va jag är glad. Mamma är fin.

Egentligen hittade vi ponnyn sist, bara av en slump, men han fick vara med från början. Det vi gjorde först, var att plocka svamp. Det såg ut såhär:



Första svampplockare.



Hittar mycket svamp gör man. Kungligt!

Dags att äta den svamp som vi plockade ihop. Eller del av den i alla fall. Det blev ju liksom rätt mycket.

Fredag. En vanlig dag.

Mors!

Vet ni något som verkligen suger? Att vara utan fredagskänslan. När man jobbar har man den varje fredag, det är ju liksom helg snart! Och nu, nu har jag den aldrig. Aldrig någonsin. Ge tillbaka min fredagskänsla!!!!!
Men jag är ganska lugn ändå, mitt uppe i allt olugnt, eftersom att jag snart kommer börja jobba igen, och det är ju bra. För då får jag tillbaka min fredgaskänsla! Asbra.

För övrigt är jag kattvakt åt en katt. Hon ser ut såhär:



Det är alltså en kärleksfull och omåttligt söt liten kisse med isblå ögon som ni inte ser.

hejdå.

Pitbull och foundationklet

God kväll små vänner!

Lyssnar just nu på Pitbull och kletar foundation i hela ansiktet för att träffa en pojkvän och hans pojkvänner på en drink. Flashigt va?!
Egentligen är det sjukt oflashigt, bara nånting jag kan göra nu när jag inte jobbar.

För övrigt hade jag en mycket trevlig konversation med min mamma när hon kom hem idag. Det ska tilläggas här att min mamma är första gradens shoppingfreak. Hon har idag klickat hem ett par nya stövlar.

Mamma: Emma, gissa vad jag har gjort idag?
Emma: Vad har du köpt?
M: (Skrattar först smått generad över att det är så uppenbart att hon har shoppat) (För tro det eller ej, hon har insett sitt missbruk, hon bara igorerar det för det mesta) Ett par nya stövlar! Ett par brúna!
E: (Väldigt avundsjuk att jag inte har ett par nya stövlar som trillar in den närmaste veckan) Jag vill också ha ett par nya stövlar......
M: Ja, det skulle du behöva. Dom enda stövlarna du har är ju domk där horstövlarna.

Så det ska ni veta. Jag har bara horstövlar jag.



HORSTÖVLAR!!!!!!!! Ja, minst sagt.



Det är jag och Julia Roberts. Forever.

Molin Rouge

Mors!

Igår såg jag på Molin Rouge och grät lite. Tänk, jag som musikalfreak hade fortfarande inte sett Molin Rouge, för än igår alltså. Och det var verkligen på tiden. Oj oj oj, den var bra. Och sorglig. Och jag grät. Och grät. Och grät. Sen hade jag gråtit färdigt. Och kommit fram till att filmen var väldigt bra.

Idag ska jag inte se på Molin Rouge igen, men jag ska åka till stallet, som jag gör varje dag. Mums!

Vi hörs senare.



Såhär såg det ut på min semester i Alicante, Spanien. Helt okej.



Notera att även JAG kan få färg. Ja, jag intygar att det där är jag. Promise.

Kissnödig.

Fast egentligen inte. Men det är väl så man ska se ut? Eller...?



Eller såhär? Jag vet inte. Jag tror jag börjar tappa det.



Tack ialla fall Hedda för att du tar kissnödiga bilder på mig och för att du bjöd på supergod lunch och underbart sällskap.

Nu ska jag till stallet.

Solig, tråkig morgon.

Mors!

Jag har en man i min säng som vägrar öppna ögonen. Inte för att han är död utan för att han hel enkelt är en eniv, morgontrött jävel. Och jag blir galen snart. Mer än jag varit innan. Det kommer bli synd om den killen om han inte låter mig vinna och faktiskt vaknar snart. I'm just sayin'.

Annars då? Jovars, lunch med en kompis och sen till stallet. Blir fint. Och det är soligt ute idag, det är också fint. Annars då? Nä.

Nu ska jag se ännu ett avsnitt av Sex and the City, sen ska mannen upp. Eller pojken. Snarare pojken va? Definitivt.



Galen pingla dricker Long Island. Och blir ännu mer galen. BAM!

En dag i naturen

Idag har jag tagit min farmor och min farfar som är på besök ifrån Stockholm på en åktur runt min lilla ö. Men snart är det slut på tt bo här. Blir finemang.



En Farmor och en Farfar.



En Emma, som har benen i kors och inte mongofötter. Notera även hur bajsnödig ut, fast än att jag inte är det. Helt otroligt vilka uttryck mitt ansikte kan få när jag bara försöker vara lite snygg.



En kass Dagens outfit-bild. HEPP!

Utekväll - check

Mors!!

Jag är ashäftig och går ute både fredag och lördag! Herre min skapare, vilken pingla man är. Eh, ja, jag är en pingla, hur kan du ens tänka dig något annat? Nu känner jag mig smått förnärmad och visar bilder på vilken pingla jag var/är.



Det var superpinglan Janica som firades på sin 20-årsdag. Oj så pingligt!



Rockpinglan Josefina var där. It was nice.



Så även sötpinglan Michaela. Såhär busig är hon efter ett par glas vin och en Long Island. Inte alls alltså.



Och så jag, självutnämd King of the Pingles. Så jävla pingligt!

Det finns blider där jag har avsevärt mycket midre pingelpoäng men alltså, dom är hemliga. Annars tappar jag trornen som King of the Pingels till någon annan.

Bra kväll i alla fall, grattis igen Janica!

Hemmakväll blev utekväll

God morgon!

Efter att jag igår skrivit ett bittert inlägg om hemmakväll så ringer min kära vän Rebecka som nu är tillbaka på ön nu i helgen och hälsar på. Glad som en lärka kastade jag mig in i duschen och hon och jag gick ut för en drink. Det var mysigt och Rebecka drack alkoholfritt i superstort superglas.

Idag kommer Rebecka till mig igen för en ridtur på hennes häst och hästen jag är medryttare på. Blir bra som tusan.



Jag och Rebecka. I dålig upplösning.

Hemmakväll eller TV-spelskväll?

Jag är hemma. I mitt hus. Min pojkvän är i hans hus. Hemma. Med sina kompisar. Ja.g är inbjuden att komma. Dom har Tv-spelskväll. Vad väljer jag? Hemma. Utan tvekan.

Det är inget fel på min pojkväns kompisar eller på Tv-spel. Men hela grejen med att man tar hem sina kompisar och spelar FIFA, jag fattar det inte. Borde jag fatta? Jag torr inte det. Jag tror inte det är meningen att jag ska fatta nånting över huvudtaget (vilket jag sällan gör) och jag gör ingen besvikne genom att inte göra det nu heller. Känns rätt skönt att vara hemma när jag tänker på ett gäng testosteronstinta, galna, skrikande, fotbollsälskande TV-spelshulliganer som säkert, precis i detta tillfälle, jublar över ett TV-spelsmål, öppnar en ny öl eller har slutat prata med alla efter att dom förlorade kvartsfinalen (stackars stackars).

Så som sagt grabbar, jag är ledsen men jag fattar inte grejen.



Galen Emma och liten Victor på Foo Fighters i somras.

Är tillbaka.

Visst är det skönt att kunna säga så? Jag är tillbaka! Även om man vet att man inte är saknad. I alla fall inte av många. Kanske av...två? Men då är man ju saknad ändå, eller hur? Så länge det finns en enda liten (eller stor) människa som saknar så är man saknad. Gud va skönt det var att konstatera.

Här om dagen var jag och Victor ute och plockade svamp. Det var fint i skogen, speciellt eftersom att jag nu som "stadsbo" (jag vet inte om jag kan kalla Visby en riktig stad) så har inte jag vandrat i en skog på rätt länge. Som sagt, ganska uppfriskande.

Men man kanske skulle liksom skriva sina små tankar, inte bara nu utan senare också? Man kanske ska det.



RSS 2.0